Argument för utbildningsomvandling: Reflektioner om 2024

När 2024 går mot sitt slut reflekterar jag över ett år av brådskande och sammanlänkade globala utmaningar. Från klimatförändringar till framväxten av artificiell intelligens, från att stärka demokratier till att navigera i floden av desinformation, har detta varit ett år av uppgörelse med kriser som påverkar oss alla.

Dessa reflektioner skärps av en veckas avslutande möten i Washington DC, där fokus återigen låg på kritiska globala frågor. Och ändå finns det en uppenbar försummelse som fortsätter att dominera mina tankar: utbildningsomvandling är konsekvent frånvarande i centrum av dessa samtal.

Detta är ingen ny insikt. Vid viktiga globala händelser som Climate Week i New York eller COP i Baku var utbildning knappt på agendan på något meningsfullt sätt. Trots dess grundläggande betydelse förblir utbildning till stor del isolerad – en angelägenhet för "utbildningsfolk" snarare än en gemensam global prioritet. Detta splittrade tillvägagångssätt är djupt missriktat.

Utbildning är inte bara en annan fråga. Det är grunden till allt. Den ligger till grund för framsteg inom alla andra sektorer, oavsett om det gäller klimatåtgärder, teknisk innovation, ekonomisk motståndskraft eller demokratisk stabilitet. Utan förändrade utbildningssystem kan ingen av dessa utmaningar hanteras på ett meningsfullt sätt.

Men det handlar inte bara om vad barn lär sig – det handlar om hur de lär sig. Pedagogik är viktigt. Lärarna måste erkännas som centrala i denna omvandling och stödjas med den utbildning, de resurser och den respekt de förtjänar. Skolan måste vara en trygg och säker miljö där barnen kan lära sig, utan rädsla eller störningar. Som vi har sett genom de förödande effekterna av skolskjutningar, krig och konflikter räcker det inte att bara vara i skolan. Barn kan inte blomstra akademiskt eller känslomässigt om inte deras grundläggande säkerhet och välbefinnande prioriteras.

Och ändå kvarstår frågan: varför förbises utbildning så konsekvent?

Utbildning: Hörnstenen i varje lösning

Utbildning är inte bara en prioritering bland många. Det är slutstenen. Den berör alla aspekter av livet och ligger till grund för framsteg i alla stora globala utmaningar.

Ta till exempel klimatförändringarna. Att ta itu med denna kris kräver en generation som är utrustad med kunskap och färdigheter för att innovera, anpassa sig och förespråka. Ändå är hållbarhet, systemtänkande och problemlösning i stort sett frånvarande i läroplaner runt om i världen. Utan dessa verktyg kan unga människor inte leda de klimatåtgärder som vi så väl behöver.

På samma sätt omformar artificiell intelligens ekonomier och samhällen snabbare än utbildningssystemen kan anpassa sig. Dagens studenter kommer att behöva färdigheter för jobb som ännu inte finns, tillsammans med etiskt resonemang, digital kompetens och emotionell intelligens för att navigera i dessa snabba förändringar. Ändå är de flesta skolor fortfarande fokuserade på föråldrade läroplaner som misslyckas med att förbereda unga människor för denna nya verklighet.

Demokratin är också beroende av utbildning. Starka demokratier kräver engagerade, välinformerade medborgare som kan tänka kritiskt, utvärdera bevis och delta på ett meningsfullt sätt i samhällsstyrningen. Men samhällskunskap och kritiskt tänkande hamnar ofta i skymundan till förmån för utantillinlärning och standardiserade tester. Utan dessa färdigheter kommer demokratier att fortsätta att urholkas, vilket gör samhällen sårbara för desinformation och splittring.

Också ekonomisk resiliens bygger på utbildning. Innovation och tillväxt är beroende av en kompetent, anpassningsbar och kreativ arbetskraft. Ändå lämnar miljontals barn skolan varje år utan ens grundläggande läs- och räknefärdigheter, för att inte tala om det entreprenörsanda eller den tvärvetenskapliga kunskap som krävs för dagens globala ekonomi.

Slutligen, i denna post-sanningsvärld måste utbildningen lära unga människor att kritiskt utvärdera information och återuppbygga förtroendet för institutioner. Desinformation är ett av de största hoten i vår tid, och endast utbildning kan utrusta framtida generationer med verktygen för att navigera i den.

Att sätta barnen i centrum

Kärnan i denna omvandling är behovet av att sätta barnen i centrum för alla våra diskussioner. Från det ögonblick de föds – och till och med innan – lär sig och utvecklas barn ständigt. Upplevelser i tidig barndom är avgörande för att forma inte bara den individuella framtiden utan även det kollektiva välbefinnandet i samhället.

Barn är inte bara passiva förmånstagare av dessa system; De är aktiva deltagare i den värld vi formar. Det är deras framtid som hänger på en skör tråd, och de måste ha något att säga till om i de beslut som kommer att påverka dem mest.

Vi behöver se fler unga människor i styrelserna för stiftelser och organisationer i det civila samhället (Civilsamhällesorganisationer), multilaterala fonder och till och med vid regeringsborden. Deras perspektiv, insikter och levda erfarenheter ger en angelägenhet och tydlighet i beslutsfattandet som alltför ofta går förlorad i byråkratiska processer. Det är dags att vi går bortom symboliskt engagemang och verkligen skapar utrymmen där barn och ungdomar står i centrum för beslut om utbildning och framtid.

Att bryta utbildningen ut ur dess silo

Ett av de största hindren för en meningsfull utbildningsomvandling är att den konsekvent hålls instängd i en silo. Utbildning är fortfarande en domän för "utbildningsfolk" snarare än ett gemensamt globalt ansvar.

I stunder som klimatveckan eller COP, där tvärsektoriellt samarbete är avgörande, är utbildning knappt med. Detta fragmenterade tillvägagångssätt hindrar utbildning från att spela sin nödvändiga roll som grund för åtgärder för klimat, demokrati, AI eller någon annan viktig global fråga.

Denna frånvaro har förödande konsekvenser. Utan att tänka om när det gäller hur vi undervisar och vad barn lär sig riskerar vi att upprätthålla system som misslyckas med att förbereda nästa generation för komplexiteten i den värld de kommer att ärva. Omvandling av utbildning kan inte uppnås genom isolerade insatser – det kräver ett globalt erkännande av dess centrala roll för alla framsteg.

Vi behöver mer högljudda och inflytelserika röster som förespråkar dessa förändrade system. Företagsledare, statsöverhuvuden, klimatrörelsen och ungdomarna själva måste gå samman för att göra utbildning till centrum för varje diskussion och agenda. Utbildning kan inte förbli en sekundär angelägenhet. Det måste vara en gemensam prioritering för alla sektorer.

Vad behöver förändras?

Omvandlingen av utbildningssystemen måste vara djärv, inkluderande och fokusera på barns och ungas behov. För att uppnå detta måste vi:

1. Prioritera kreativitet, motståndskraft och anpassningsförmåga. Utbildningen måste utrusta unga människor med de färdigheter de behöver för att hantera osäkerhet, lösa komplexa problem och samarbeta över olikheter. Emotionell intelligens, etiskt resonemang och systemtänkande är lika viktigt som akademisk kunskap.
2. Höj pedagogiken. Hur barn lär sig är lika viktigt som vad de lär sig. Lärare måste ha frihet, utbildning och verktyg för att leverera lärande på ett sätt som är engagerande, inkluderande och relevant för dagens och morgondagens utmaningar.
3. Värdera lärare. Lärarna är ryggraden i utbildningssystemen, och deras roll måste lyftas fram och respekteras. De förtjänar konkurrenskraftiga löner, kontinuerlig professionell utveckling och resurser för att förnya sig i sina klassrum.
4. Stödja utbildningsministrarna och ge dem egenmakt. Utbildningsministrar ges ofta varken tid eller resurser för att genomföra en verklig systemomvandling. Alltför ofta ses dessa roller som språngbrädor till andra regeringsuppdrag, och ministrar lämnar efter bara ett par år. Denna ständiga omsättning underminerar kontinuitet och framåtskridande. Utbildningsministerier måste bemannas av ledare med auktoritet, vision och långsiktigt stöd för att åstadkomma verklig förändring.
5. Säkerställ säkra och stödjande lärmiljöer. Skolan måste vara en plats där barn känner sig trygga, känslomässigt stöttade och fria att fokusera på lärandet. Detta är särskilt angeläget i regioner som påverkas av våld, konflikter eller instabilitet.
6. Barnen och de unga står i centrum för beslutsfattandet. Utbildningssystemen måste utformas så att barn och ungdomar får komma till tals. Deras insikter och erfarenheter är avgörande för att forma system som verkligen uppfyller deras behov. Unga människor måste inkluderas i ledande roller inom olika sektorer – från styrelserum till kabinettsbord – för att säkerställa att deras perspektiv formar politik som påverkar deras framtid.
7. Bryt upp utbildningen ur dess silo. Utbildningen får inte längre begränsas till marginalen av de globala diskussionerna. Den måste ses som grunden för framsteg inom alla andra sektorer, från klimatåtgärder till demokrati.

En uppmaning till handling för 2025 och framåt

När jag förbereder mig för att slå på min frånvaro och gå bort för att ladda batterierna är detta fortfarande min centrala fråga: hur ser vi till att utbildningsomvandlingen står i centrum för de globala diskussionerna 2025?

Utbildning är inte bara en prioritet för lärare – det är ett gemensamt globalt ansvar. Omvandlingen måste ledas av en koalition av röster, från företagsledare till klimataktivister, från statsöverhuvuden till ungdomar. Det är bara genom att arbeta tillsammans som vi kan se till att utbildning står i centrum för varje agenda och varje lösning.

Våra barn förtjänar system som förbereder dem för att blomstra – inte bara i framtiden utan i dag. Lärare förtjänar erkännande, stöd och respekt för sina rollkrav. Utbildningsministrarna måste ges den tid, de resurser och det förtroende som krävs för att åstadkomma en systemförändring. Och barn och unga måste ha plats vid varje beslutsfattande bord för att forma den framtid de ska ärva.

Det är dags att agera nu. Utbildningen måste stå i centrum för allt.